Fredag 4/9 - Lördag 5/9
Kväller och jag borde göra mig klar för sängen, måste upp hyffsat imorrn eftersom vi ska ner till mamma och Soffan från imorgon till Söndag.
Kvällen har varit rätt lugn, jag åkte ju som sagt var in till Vadstena och höll Andreas sällskap då han pluggade sin teori. Men vi båda var väl rätt trötta. Ändå tog vi oss i kragen och satt kvar ett tag och runt 19.00 drog vi oss till bilen, stannade till på Östenssons och handlade och sen hem. Skönt det.
Jag passade även på att dammsuga av snabbt här hemma innan jag åkte iväg, även om jag städade igår kände jag ett behov av det idag med.
Jag/Vi är väl även ev lite depp, vi har ju inte riktigt hunnit kolla på Asconan nåt, och på Måndag skulle det visst komma en annan spekulant och kolla på den. Jag känner mig rätt säker på att han/hon/dem kommer vilja ha den, så jag har väl nog nästan givit upp hoppet. Jag tror även Andreas vart lite besviken, även om livet går vidare.
Jag hade även planerat att duscha av mig ikväll, men så vart det icke. Jag vet, det kanske inte är sånt ni vill höra om, men nu nämnde jag det. Hoppas ni inte tar illa upp. Får väl hoppa in i duschen imorrn bitti, hoppas Andreas överlever en natt med en stinkande kvinna i samma rum, det tror jag.
Jag satt precis och läste om Svininfluensan/Nya influensan på Aftonbladet. Tycker det ändå är lite obehagligt. Antingen för att namnet låter rätt otäckt, folk har avlidit av den eller att det pratas så mycket om den bla. på tv, tidningar och radio.
Man tänker automatiskt på det och jag satt och tänkte på körskolan idag. Då börjar man självklart tänka på dess symtom ännu mer.
Men jag tror att mycket påverkar hur ens immunförsvar ser ut, men även som de nämnde på Aftonbladet, större risk tror de att man löper om man har någon annan sjukdom som Diabetes eller är mycket överviktig. Jag tillhör väl kanske inte riktigt någon av grupperna, men man blir ju lite orolig ändå.
Jag hade en period på ett par år då jag aldrig var spysjuk i stort sett. Ja, jag kunde ju ha feber, öroninflammation (som jag hade rätt mycket som yngre), förkylning m.m, men sällan maginfluensa.
Rädslan fanns där för att kräkas och så, det säkert eftersom jag sällan kräktes. Jag kan tillägga att jag än idag inte tycker om att kräkas, men vem gör egentligen det?
För några år sedan, jag minns inte exakt vilket, men det var nog efter att pappa gått bort, råkade jag ut för maginfluensa, hade ett par veckors uppehåll och fick den sedan sen igen. Det var jobbigt. Jag har sedan dess råkat ut för maginfluensan ett par gånger till. Både när vi bodde på Mjölbygatan, men även nu när vi bott på Trojan. Hela tiden går jag ändå och hoppas på att slippa få den, eftersom jag avskyr det.
Andreas blir sällan riktigt sjuk, och ett under att han inte blivit smittad de gånger jag haft maginfluensa m.m. Aldrig, och då menar jag aldrig, att han legat och spytt medans vi bott ihop.
Jag vet inte om det är i rädsla för Svininfluensan, eller bara annat, som gjorde att jag idag köpte hem en flaska handsprit från Apoteket. Liknande som vi hade på hemtjänsten då jag hade praktik. Jag ansåg i alla fall att det var bra att ha hemma, så nu står den i medicinlådan.
Jag hoppas bara att jag och Andreas slipper Svininfluensan.
Just nu lyssnar jag på "Vem tänder stjärnorna" med Eva Dahlgren. En låt som påminner lite om pappa, han hade en skiva med Eva Dahlgren som han kunde dra på på kvällarna, kanske bland annat när han var lite onykter. Då kunde man tycka att det var jobbigt, men den är rätt fin tycker jag.
Vi köpte även för ett tag sen en skiva med Tommy Körberg där "Som en bro över mörka vatten" finns med. Den sjöng en tjej solosång på pappas begravning och det kan bli lite känslofylla ögonblick när jag hör den, men den är riktigt fin.
Jag minns vissa tillfällen hos pappa. Både positiva och negativa.
När man skulle lägga sig på kvällen, det var mörkt ute, men vissa lampor lyste. När vi ropade Godnatt alla tre till varandra. Undra om det betydde mycket för pappa? Jag tror det gjorde det för oss. Jag minns även en gång, då vi gått och lagt oss, och pappa senare kom in och rättade till täcket åt mig, som jag säkert sparkat av mig. Det var lite speciellt.
Det är jobbigt att tänka tillbaka på det. Jag saknar det. Tårarna ligger och väntar i ögonhållorna.
När pappa fixade lite fika på kvällen, när vi fick vaniljglass och han lade på frysta hela jordgubbar på glassen.
När pappa kunde stå i timmar i köket och fixa mat. Det kändes åtminstonde som timmar, och det vart riktigt gott.
När pappa fixade Coca Cola åt oss med is, men garanterat grogg till sig själv.
Kvällen när pappa hade jour och vi fick åka ut till Ljungsbro. Det var något speciellt och mysigt att sitta i bilen på kvällen, det var mörkt ute och man kunde se alla reflexer på vägstolparna.
Jag minns tyvärr även de gånger vi tjaffsade, när vi ringde mamma och inte orkade mer för att pappa var full. Vi fick packa på kvällen, pappa sov eller vart ledsen och besviken, även om han nog kanske inte grät. Det var så jobbigt att åka, jag lovar pappa. Jag lovar. Men det var jobbigt när du sov med.
Just nu önskar jag bara att du kunde vara här och trösta. Jag hoppas att du ser mig och bryr dig. Att du ser att jag/vi älskar och saknar dig. Att du är medveten om att vi hade bestämt oss för att försöka ta upp kontakten med dig, men ungefär då fick reda på att du var försvunnen och sen död.
Visa att du finns här bara. Inget otäckt, inget obehagligt. Men lite värme och lugn.
Jag önskar att du kunde finnas här och hjälpa mig. Mig, Soffan, Mamma och Andreas. Jag vill att du ska finnas där den dagen jag får barn, jag vill ha dig här igen. Men inte i det skicket du var i.
Finns du där på Söndag när Soffan tävlar i Dressyren? Hon är jätte duktig, jag lovar dig.
Finns du i närheten på Andreas viktiga dag, då hans ena del av körkortet kan bli fixat? Han kämpar verkligen.
Tanken på att jag aldrig får träffa dig igen, jag får aldrig höra din röst igen, jag får aldrig se dig igen, förutom på kort.
Jag tänker på dig på sommaren, du klippte ofta gräset, du njöt av sommaren. Jordgubbarna, plommonen. Det mesta. Du var ute och fiskade, rodde, badade.
Jag tänker på dig på hösten, speciellt eftersom du gick ifrån oss i November, men även att du tyckte om att vara ute i naturen även då. Att vara ute och jaga. Ja, åtminstonde jag kunde tycka att det var jobbigt, men jag kan offra mig idag.
Jag tänker på dig på vintern, vid jul. Du tyckte om att vara ute och pimpla, men även göra stora snölyktor, fixa gran både ute och inne, du skotade och plogade.
Jag tänker på dig på våren, när året börjar på nytt och allt blir grönt igen.
Jag älskar dig så mycket, pappa. Och jag saknar dig. Det kommer jag alltid att göra. Men lika rädd är jag att drömma om dig, de gånger jag har gjort det har jag vaknat med tårar i ögonen.
Jag hoppas att du är stolt över mig, Soffan och mamma.
