Torsdag 22/10
Det gick i alla fall att somna igår, även om man låg och tänkte.
Kanske skulle man gå ner och tända ett ljus vid järnvägen, vid idrottsparken. Men det känns för jävla hårt, eftersom jag vet att jag bara kommer börja gråta och inte kunna sluta. Att veta att det var där hon tog beslutet.. att veta att där avslutade hon sitt liv. Jag ska i alla fall inte dit ner själv.
Det är även en konstig känsla här hemma idag, jag vet inte vad. Känns som att jag känner igen den, men vill inte prata om det här.
Vissa som känner mig kanske vet vad jag menar. Jag hoppas, hoppas.. Tror jag i alla fall.
Vi tänker på dig, och jag tror ingen i Skänninge är ovetande om vad som hänt nu.
Igår tog jag och Andreas i alla fall en tur in till Linköping, för att tänka på något annat. Köpte julklapp samt present till Gottis och Annas nyfödda dotter Jazmine. Känns kul att kunna ge något. Blir kanske att åka ut till dem imorgon med den när Andreas ändå ska lämna pengar för ett par högtalare.
Annars blir det nog en tur till Linköping idag igen, in till själva stan. Sandra skulle också följa med, i alla fall vad hon sa i telefonen. Känner att jag inte fixar att sitta hemma just nu.
Andreas jobbar i alla fall. Och jag tänker, kanske allt för mycket.
Uppdatering.
Nu ikväll åkte vi ner till Järnvägen i Skänninge, bakom Runsven och Öb, tillsammans med Rosita och Louise, och tände ljus samt la rosor. Det var inte lätt, men det kändes bra.
Tågen kom... det gjorde inte allt bättre.
Ljusen släcktes gång på gång, var det du, Ellinor, som var där och blåste ut dem bara för att retas med Shaggy? Vi glömmer dig inte, den där glada tjejen som alltid såg bra ut.
En glad tjej (Ellinor i mitten) på sig 30-års fest. Varför hände det här?
Nästan i form av ett hjärta. Men våra hjärtan omringar dig.
Vi vill vakna upp ur den har mardrömmen nu.. vi vill möta dig i affären, vi vill träffa dig på festerna. Men det kommer väl aldrig hända igen.
Kanske skulle man gå ner och tända ett ljus vid järnvägen, vid idrottsparken. Men det känns för jävla hårt, eftersom jag vet att jag bara kommer börja gråta och inte kunna sluta. Att veta att det var där hon tog beslutet.. att veta att där avslutade hon sitt liv. Jag ska i alla fall inte dit ner själv.
Det är även en konstig känsla här hemma idag, jag vet inte vad. Känns som att jag känner igen den, men vill inte prata om det här.
Vissa som känner mig kanske vet vad jag menar. Jag hoppas, hoppas.. Tror jag i alla fall.
Vi tänker på dig, och jag tror ingen i Skänninge är ovetande om vad som hänt nu.
Igår tog jag och Andreas i alla fall en tur in till Linköping, för att tänka på något annat. Köpte julklapp samt present till Gottis och Annas nyfödda dotter Jazmine. Känns kul att kunna ge något. Blir kanske att åka ut till dem imorgon med den när Andreas ändå ska lämna pengar för ett par högtalare.
Annars blir det nog en tur till Linköping idag igen, in till själva stan. Sandra skulle också följa med, i alla fall vad hon sa i telefonen. Känner att jag inte fixar att sitta hemma just nu.
Andreas jobbar i alla fall. Och jag tänker, kanske allt för mycket.
Uppdatering.
Nu ikväll åkte vi ner till Järnvägen i Skänninge, bakom Runsven och Öb, tillsammans med Rosita och Louise, och tände ljus samt la rosor. Det var inte lätt, men det kändes bra.
Tågen kom... det gjorde inte allt bättre.
Ljusen släcktes gång på gång, var det du, Ellinor, som var där och blåste ut dem bara för att retas med Shaggy? Vi glömmer dig inte, den där glada tjejen som alltid såg bra ut.
En glad tjej (Ellinor i mitten) på sig 30-års fest. Varför hände det här?
Nästan i form av ett hjärta. Men våra hjärtan omringar dig.
Vi vill vakna upp ur den har mardrömmen nu.. vi vill möta dig i affären, vi vill träffa dig på festerna. Men det kommer väl aldrig hända igen.
Kommentarer
Trackback
