Onsdag 11/11

Känns i armen efter vaccinationen igår, plus att jag är spänd i axlarna som sjutton. Fy sjutton!

Både jag och Andreas är ju hemma idag. Det blir inte lätt att gå på en väns begravning. En vän som lämnade oss för tre veckor tillbaka igår. Usch, det känns riktigt konstigt och jobbigt. Innan dess ska vi även hämta våra handbuketter.
Vi ska vara borta hos Rosita vid kvart över 12, för att hinna allt samt vara i kyrkan i tid. Idag kommer det att fällas många tårar och det regnar/snöar ute nu. Gråter himlen eller är den lycklig för att få en av sina vackraste änglar tillbaka idag... på riktigt?
Det känns konstigt. Men vi glömmer dig inte. Idag finns vi där för din skull.



Begravningen var oerhört fin, även om det inte var lätt!
Det betydde mycket att vara där, det var ljust och fint. Men det är inte lätt att förstå. Winnerbäcks "Om du lämnade mig nu", det fick tårarna att komma. Det var pricken över i:et.
Men det känns bra nu. Det känns bra att det blev ett fint "avslut", men jag hoppas att vi ses igen. Någon gång, Någonstans.
Isolde, din vackra sessa.



Vi glömmer dig aldrig.



Det där leendet. Det får en själv att le lite, men det finns även en tår i ögat när man tänker på det som skett.



Witthammar, prästen som hade begravningsgudstjänsten, även döpte Brella, Andreas och hans syskon (tror de alla är döpta av Witthammar) samt även döpte Melina och Alicia, spelade "Tryggare kan ingen vara" vid minnesstunden efter begravningen.



Isolde.



Blommorna från Rosita och Andreas med familjer, alltså vi.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0