Måndag och jag tar det lite lugnt
Nu har Måndag passerat, riktigt skönt, och är hemma efter en dag på skolan j Mjölby. Gick väl helt ok, det gör det ju då då oftast. Så då kan man ju skriva av sig lite nu. Blir lite trött på grupparbeten där det inte känns som att alla gör liknande insatser. Vissa skiver egna texter efter information man letat rätt på i den mån de kan, vissa klipper ut texter från tex. internet, sätter ihop på ett papper och är sedan nöjda. Sedan får hela gruppen ett gemensamt betyg. Det känns inte helt rätt. Jag är inte riktigt nöjd med det. Kan inte folk anstränga sig lite mer? Jag har respekt om man har dyslexi, men lite kan man väl kämpa eller i annat fall kolla om en klasskamrat kan hjälpa till att formulera.
Helgen var helt ok. Andreas övningskörde lite med far sin, det gick väl bra, tror jag eftersom jag var hemma undertiden och städade lite, tvättade, diskade och bara plockade.
Gårdagen ägnades åt att skrubba altangolvet för att sedan olja in det. Vi får väl se om vi orkar ta det en gång till sen eller om det får duga som det är nu.
Saknar pappa även idag. Det är inte lätt, jag vet. Men jag har lärt mig att leva med det. Men vissa saker påminner om dig. Sommaren speciellt. Västerby. Allt har förändrats, men minnena finns kvar. För alltid. Det som är träligt är att veta att mina barn aldrig kommer få träffa sin morfar. Jag fick ju aldrig träffa min. Det är inte lätt.
Syrran var uppe vid hans grav igår och fixade lite, vi gör så gott vi kan, men jag och Andreas passar mest på att åka förbi när vi ska till mamma lr så. Det är så fint och grönt där nere nu. Är det alltid vid den här tiden på året. Om du ändå hade kunnat komma tillbaka, eller om jag fick drömma fina drömmar om dig. De som har sina pappor kvar ska nog vara glada. Älskar dig, pappa.
