Saknad
Igår avled en av världens mest kända artist, Micael Jackson. 50 år gammal, men av en hjärtinfarkt, vad de och jag vet. Känns lite konstigt, eftersom han varit rätt aktiv och att det varit sådan stor uppståndelse runt honom. 3 ungar som får sörja sin pappa och som knappt hunnit påbörja sina liv.
Jag blev chockad när Andreas skulle gå till bussen och nämnde att Jackson dog igår. All den musik han gjort... Vi kommer aldrig att glömma honom.
Imorgon är det vår förlovningsdag, då har jag haft ringen på fingret i ett år. Det har gått rätt snabbt och detta kommer vi väl fira lite genom att åka ner till Västervik. Jag längtar, jag saknar Västervik.
Min farmor och farfar hade nämligen en sommarstuga utanför Västervik när vi var lite yngre. Detta sålde de dock sen, men minns inte riktigt om det var efter att farfar gått bort(?). Det var inte stort alls, typ 1 sovrum där alla sov och sen ett litet kök. Men det funkade och det var rätt mysigt, förutom de jobbiga gångerna då pappa var lite halvt... ja, jag vill inte prata om det men ni förstår säkert. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden. Vi var ute och fiskade, badade och njöt av livet i fulla drag.
Fan vad jag saknar det nu, när jag tänker på det. Möjligheten att i stort sett kunna gå ner och bada när man vill, det salta vattnet, ligga och bara njuta av solen.
Men blir nog bara att vara i själva Västervik imorrn, blir för mycket att åka ut dit för ingenting i stort sett. Garanterat folk där och då känns det inte så lockande. Men jag saknar det, som fan.
Det är sommar och du njöt av den i fulla drag, pappa. De där jävla (sorry!) gräsmattorna som du klippte hela tiden, kändes det som åtminstonde.
Förlåt för den där sommaren, det blev som det blev. Men inte bara vårat fel, det var ditt med. Jag önskar bara att det kunde blivit annorlundare. Att du kunde ha ändrat på dig, men jag vill inte tjaffsa. Älskar dig som fan ju. jag försöker att bara njuta av livet nu.
Midsommarafton för... 6 år sen var sista gången vi träffade dig. Sen hördes vi inte av på ett halvår förrän polisen ringde och sa att du var försvunnen. Varför blev det så? Varför???? Det var inte det vi ville, vill ha dig tillbaka nu.
Förstå att vi inte ville det här. Förstå att vi älskar dig. Kom tillbaka, snälla.
Jag sköter mig, jag försöker att ta hand om mitt liv, jag älskar Andreas oerhört och jag försöker ta hand om mitt hem o så.
Jag älskar dig pappa. Du betyder så mycket.
Jag blev chockad när Andreas skulle gå till bussen och nämnde att Jackson dog igår. All den musik han gjort... Vi kommer aldrig att glömma honom.
Imorgon är det vår förlovningsdag, då har jag haft ringen på fingret i ett år. Det har gått rätt snabbt och detta kommer vi väl fira lite genom att åka ner till Västervik. Jag längtar, jag saknar Västervik.
Min farmor och farfar hade nämligen en sommarstuga utanför Västervik när vi var lite yngre. Detta sålde de dock sen, men minns inte riktigt om det var efter att farfar gått bort(?). Det var inte stort alls, typ 1 sovrum där alla sov och sen ett litet kök. Men det funkade och det var rätt mysigt, förutom de jobbiga gångerna då pappa var lite halvt... ja, jag vill inte prata om det men ni förstår säkert. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden. Vi var ute och fiskade, badade och njöt av livet i fulla drag.
Fan vad jag saknar det nu, när jag tänker på det. Möjligheten att i stort sett kunna gå ner och bada när man vill, det salta vattnet, ligga och bara njuta av solen.
Men blir nog bara att vara i själva Västervik imorrn, blir för mycket att åka ut dit för ingenting i stort sett. Garanterat folk där och då känns det inte så lockande. Men jag saknar det, som fan.
Det är sommar och du njöt av den i fulla drag, pappa. De där jävla (sorry!) gräsmattorna som du klippte hela tiden, kändes det som åtminstonde.
Förlåt för den där sommaren, det blev som det blev. Men inte bara vårat fel, det var ditt med. Jag önskar bara att det kunde blivit annorlundare. Att du kunde ha ändrat på dig, men jag vill inte tjaffsa. Älskar dig som fan ju. jag försöker att bara njuta av livet nu.
Midsommarafton för... 6 år sen var sista gången vi träffade dig. Sen hördes vi inte av på ett halvår förrän polisen ringde och sa att du var försvunnen. Varför blev det så? Varför???? Det var inte det vi ville, vill ha dig tillbaka nu.
Förstå att vi inte ville det här. Förstå att vi älskar dig. Kom tillbaka, snälla.
Jag sköter mig, jag försöker att ta hand om mitt liv, jag älskar Andreas oerhört och jag försöker ta hand om mitt hem o så.
Jag älskar dig pappa. Du betyder så mycket.
Kommentarer
Trackback
