Pappa, Farfar och en bit av Mamma.
Saknar. Saknar de gamla tiderna. Saknar pappa. Någon mer som gör det?
Önskar att han levt idag, att han hade fått träffa Andreas. Det kanske hade varit en annan grej idag. Jag önskar att han inte hade behövt alkoholen. Bara glad att han inte dog av den, även om vi förlorade kontakten med varandra på grund av det. Ibland undrar jag om det hade vart en annan grej om han inte druckit, då hade kanske inte allt det här hänt? Jag önskar åtminstonde det med, men man vet aldrig.
Vissa dagar är det inte lätt. Inte ett dugg. Usch. Vill bara ha honom tillbaka. Vill bara det. Vill ha honom här, veta att jag har pappa.
Minns mycket så tydligt. När vi fick polera bilen... hehe, ja, det var ju kul, men förstår idag varför vi fick hjälpa till med det. När han tvättade bilen i spolarhallen och vi satt kvar i bilen. Minns våra promenader, samt när vi eldade gräs.
Nu är det bara golfbanor där uppe. Tänk hur det såg ut innan. När jag var yngre, när jag och Soffan var små. Älghuvudet som var uppstoppat och hängde i typ en hall i verkstaden, det luktade alltid speciellt där. Deras matrum där uppe, lite spännande och nervöst att komma in där när främmande "gubbar" satt där. De första åren, då vi bodde på Sjögesäter, hade vi typ 5 minuter eller liknande till Västerby, sen flyttade vi till Skeda Udde, efter ett par år flyttade pappa och mamma isär så pappa flyttade till Skeda Landstorp ett tag, inte så länge eftersom han inte trivdes och därpå flyttade han upp till Västerby. Under min och Soffans uppväxt jobbade han på Västerby i stort sett hela tiden samt på Vreta-Västerby skolan, då Västerby skolan flyttades ut till Vreta, eftersom de ansåg sig ligga bättre till.
Pappa kunde Västerby riktigt bra, kände de flesta där och kände sig så hemma, vad jag vet. Det är även bland annat därför vi valde att han skulle ligga på Vårdnäs kyrkogård sedan, eftersom det ligger närmast Västerby.
Pappa, Lars Persson, föddes den 23 Januari 1955. Han blev första barnet, första sonen, och efterföljdes av 3 bröder, Hans, Håkan och Mikael. De alla fick 2 barn var. Farmor och farfar blev stolta farföräldrar.
Farfar fick senare i livet cancer i magen och opererade samt fick Stomi, farmor tog hand mycket om honom, detta väldigt starkt. Det var endast i slutet som hon inte orkade mer.
Det tog hårt på alla när vi fick reda på att pappa/sonen/brodern/vännen/arbetskamraten var försvunnen och vi alla räknade nog med att han var död, även om man inte ville tro på det. 3 riktigt hårda veckor när vi inte visste något, inte visste vad som hänt, vart han var och om han ens var i livet. I slutet av November fick vi beskedet att de funnit honom död i skogen, men inte s.m. lr så, samt ingen alkohol i blodet. Han försvann alltså precis i början av November och hittades ca 3 veckor senare, allt 2003. Jag glömmer det aldrig, glömmer inte den kvällen. Ingen av kvällarna, inte den kvällen när vi fick reda på att han var försvunnen och inte kvällen då vi fick reda på att han hade hittats död. Då har vi ändå vart hyffsat i närheten hela tiden. Jag önskar bara att jag kunde be om ursäkt för allt idag.
Begravningen hölls i December, och där fanns familj, goda vänner, arbetskamrater samt elever. Han kremerades, urnsättningen var fin och ligger som sagt var nu på Vårdnäs kyrkogård.
Vår farfar förlorade vi i början av April, nog närmare bestämt 4 April (Minns inte exakt, förlåt). Mycket på mindre än ett halvår.
Jag och pappa, då jag inte var så jätte gammal. Likheterna kanske syns? (Dålig bild, ber om ursäkt).
Pappa en sommar på Sjögesäter.
Pappa på Eknäs, Trosa. (Dålig bild, ursäkta igen!)
Pappas grav vid Alla helgona 2008. Hjärtat gjorde vi själva (Jag, Mamma, Soffan och Andreas).
Vägen till Västerby från Brokind och Vårdnäs.
Vägen till Västerby från Sjögesäter och Linköping.
Västerby Herrgård. Minns när pappa satte upp adventsstjärnor i halm i fönstrena precis brevid entrén.
Pappas grav sommaren 2009.
Jag ber om ursäkt för allt jag sagt pappa, men det har jag gjort tidigare. Jag hoppas du godtagit det. Jag hoppas du ser mig och jag hoppas att du ser vad jag tänker.
Jag hoppas att du finns här och stöttar mig och Andreas, Soffan och mamma samt farmor och dina älskade bröder. Men mest oss :P, skojade bara. Jag vet att du bryr dig, innerst inne.
Jag gör så gott jag kan, jag kämpar. Jag håller ordning här hemma så gott jag kan och hoppas att du skulle vara nöjd med det du ser. Ja, det är ju inte det som betyder mest, men hade kännts skönt att veta att du var nöjd över mig.
Jag älskar dig pappa.
Måste även tillägga att jag älskar min mamma otroligt mycket. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan henne, men ändå är jag rätt medveten om att jag en dag kommer förlora henne med. Usch. Vill inte tänka på det ens!
Jag har vart orolig ett par gånger, men så lätt försvinner inte min mamma. Hon är stark och kämpar.
Du är ett av mina allt, Soffan och Andreas de andra. Katterna betyder även otroligt mycket.
Älskar er, och glömmer aldrig dig, pappa. Tro inte det.
Önskar att han levt idag, att han hade fått träffa Andreas. Det kanske hade varit en annan grej idag. Jag önskar att han inte hade behövt alkoholen. Bara glad att han inte dog av den, även om vi förlorade kontakten med varandra på grund av det. Ibland undrar jag om det hade vart en annan grej om han inte druckit, då hade kanske inte allt det här hänt? Jag önskar åtminstonde det med, men man vet aldrig.
Vissa dagar är det inte lätt. Inte ett dugg. Usch. Vill bara ha honom tillbaka. Vill bara det. Vill ha honom här, veta att jag har pappa.
Minns mycket så tydligt. När vi fick polera bilen... hehe, ja, det var ju kul, men förstår idag varför vi fick hjälpa till med det. När han tvättade bilen i spolarhallen och vi satt kvar i bilen. Minns våra promenader, samt när vi eldade gräs.
Nu är det bara golfbanor där uppe. Tänk hur det såg ut innan. När jag var yngre, när jag och Soffan var små. Älghuvudet som var uppstoppat och hängde i typ en hall i verkstaden, det luktade alltid speciellt där. Deras matrum där uppe, lite spännande och nervöst att komma in där när främmande "gubbar" satt där. De första åren, då vi bodde på Sjögesäter, hade vi typ 5 minuter eller liknande till Västerby, sen flyttade vi till Skeda Udde, efter ett par år flyttade pappa och mamma isär så pappa flyttade till Skeda Landstorp ett tag, inte så länge eftersom han inte trivdes och därpå flyttade han upp till Västerby. Under min och Soffans uppväxt jobbade han på Västerby i stort sett hela tiden samt på Vreta-Västerby skolan, då Västerby skolan flyttades ut till Vreta, eftersom de ansåg sig ligga bättre till.
Pappa kunde Västerby riktigt bra, kände de flesta där och kände sig så hemma, vad jag vet. Det är även bland annat därför vi valde att han skulle ligga på Vårdnäs kyrkogård sedan, eftersom det ligger närmast Västerby.
Pappa, Lars Persson, föddes den 23 Januari 1955. Han blev första barnet, första sonen, och efterföljdes av 3 bröder, Hans, Håkan och Mikael. De alla fick 2 barn var. Farmor och farfar blev stolta farföräldrar.
Farfar fick senare i livet cancer i magen och opererade samt fick Stomi, farmor tog hand mycket om honom, detta väldigt starkt. Det var endast i slutet som hon inte orkade mer.
Det tog hårt på alla när vi fick reda på att pappa/sonen/brodern/vännen/arbetskamraten var försvunnen och vi alla räknade nog med att han var död, även om man inte ville tro på det. 3 riktigt hårda veckor när vi inte visste något, inte visste vad som hänt, vart han var och om han ens var i livet. I slutet av November fick vi beskedet att de funnit honom död i skogen, men inte s.m. lr så, samt ingen alkohol i blodet. Han försvann alltså precis i början av November och hittades ca 3 veckor senare, allt 2003. Jag glömmer det aldrig, glömmer inte den kvällen. Ingen av kvällarna, inte den kvällen när vi fick reda på att han var försvunnen och inte kvällen då vi fick reda på att han hade hittats död. Då har vi ändå vart hyffsat i närheten hela tiden. Jag önskar bara att jag kunde be om ursäkt för allt idag.
Begravningen hölls i December, och där fanns familj, goda vänner, arbetskamrater samt elever. Han kremerades, urnsättningen var fin och ligger som sagt var nu på Vårdnäs kyrkogård.
Vår farfar förlorade vi i början av April, nog närmare bestämt 4 April (Minns inte exakt, förlåt). Mycket på mindre än ett halvår.
Jag och pappa, då jag inte var så jätte gammal. Likheterna kanske syns? (Dålig bild, ber om ursäkt).
Pappa en sommar på Sjögesäter.
Pappa på Eknäs, Trosa. (Dålig bild, ursäkta igen!)
Pappas grav vid Alla helgona 2008. Hjärtat gjorde vi själva (Jag, Mamma, Soffan och Andreas).
Vägen till Västerby från Brokind och Vårdnäs.
Vägen till Västerby från Sjögesäter och Linköping.
Västerby Herrgård. Minns när pappa satte upp adventsstjärnor i halm i fönstrena precis brevid entrén.
Pappas grav sommaren 2009.
Jag ber om ursäkt för allt jag sagt pappa, men det har jag gjort tidigare. Jag hoppas du godtagit det. Jag hoppas du ser mig och jag hoppas att du ser vad jag tänker.
Jag hoppas att du finns här och stöttar mig och Andreas, Soffan och mamma samt farmor och dina älskade bröder. Men mest oss :P, skojade bara. Jag vet att du bryr dig, innerst inne.
Jag gör så gott jag kan, jag kämpar. Jag håller ordning här hemma så gott jag kan och hoppas att du skulle vara nöjd med det du ser. Ja, det är ju inte det som betyder mest, men hade kännts skönt att veta att du var nöjd över mig.
Jag älskar dig pappa.
Måste även tillägga att jag älskar min mamma otroligt mycket. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan henne, men ändå är jag rätt medveten om att jag en dag kommer förlora henne med. Usch. Vill inte tänka på det ens!
Jag har vart orolig ett par gånger, men så lätt försvinner inte min mamma. Hon är stark och kämpar.
Du är ett av mina allt, Soffan och Andreas de andra. Katterna betyder även otroligt mycket.
Älskar er, och glömmer aldrig dig, pappa. Tro inte det.
Kommentarer
Trackback
