Mycket

Senaste tiden har jag inte haft så mycket ork och lust att blogga.

APU'n tar verkligen på ens krafter, speciellt kommer det göra det nu i helgen. Idag (Fredag) jobbar jag 16.30-21.00, imorgon (Lördag) 12.00-21.00 och Söndag 07.00. vart ska jag hitta tid att umgås med Andreas? Det känns verkligen skitjobbigt, tur att praktiken åtminstonde är i Skänninge så att jag inte behöver åka i evigheter för att komma hem. Nu ställs det ordentliga krav på mig själv för att jag ska kunna fixa det här, jag vill inte behöva komplettera senare. Ska kunna göra rätt mycket själv nu, känns riktigt jobbigt faktiskt. Jag ändå inte varit ute i vården förr. Det är inte lätt.
Men dessa 3 veckor har gått snabbt, slutar på Fredag nästa vecka.

I Tisdags (21/4) var det Majlis begravning. Nu är hon hos sin älskade Sivert. Begravningen var inte lätt, vilken begravning är föresten det?
 


Vi saknar dig, Majlis. Men jag tror att du har det bättre nu. Livet är inte lätt, det är inte en dans på rosor, men du fick det ändå bra med alla barn och barnbarn samt barnbarnsbarn.
Många tårar föll och stämningen var spänd. Jag trodde att Andreas skulle gråta, men istället var det jag som grät. Jag finns här för dig, älskling.
Vi glömmer dig aldrig, Majlis.


För ett litet tag sen betalde jag några räkningar. Vi har väldigt många utkomster den här månaden, kommer vi få det att gå ihop? Det är jobbigt, pengar är aldrig lätt.

Saknar Andreas nu, men om ett antal timmar kommer han hem igen. Sen syns vi ett par timmar och sen åker jag istället. Usch!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0