Lilla älskade
Då det skiljer 8 år mellan mig och Andreas (Andreas vart 32 år i år), så har vi under de senaste åren diskuterat angående att det vore mysigt med ett barn. Ja, det är ju självklart mycket runt det, men det är sådant man faktiskt får lov att räkna med.
Vi har försökt till och från att bli med barn, men man har ju gett upp hoppet då man inte lyckats.
Runt Dec-Jan sket vi i allt som har med barn att göra, det var så mycket med allt annat (jobb osv...), men det sägs ju att det är då det sker, och ja... det var ju så här också.
Då jag testade i början av Februari, visade det ett plus direkt. Tillslut, efter uträkningar och sådant, kom jag fram till att jag bör vara i v 6.
Träffade BM, där allt gick bra, och förra veckan var vi på UL för att göra KUB-testet (för att se risker för downs syndrom samt kromosomavvikelser, men allt visade låg risk).
SÅ underbart det var att se det liten växa inne i magen, nu låg den runt 6-6,5 cm (v.13). Att något så litet kan vara så himla fint och älskat redan nu. Hjärtat pumpade på som bara den, man kunde skymta både urinblåsa, lever, magsäck, men även se hjärnhalvorna, käkarna, näsbenet, armar och ben, ryggrad, fötter och tår men även ögongroparna.
Enligt UL beräknad till den 7 Okt, enligt BM 6 Okt, så vi får se!
En lättnad att åtminstone passerat största risken för missfall.
I övrigt har jag mått rätt bra, men varit bökig i magen.
Det är först nu jag känt av illamåendet lite mer, men aldrig kräkts (Peppar Peppar). Allt är så mycket lättare nu när man fått se att det faktiskt är en liten inne i magen, och att jag har bilder.
Så liten, så himla efterlängtad och så älskad. Vi längtar och är lyckliga, även om jag igår kväll, sittandes på sängkanten naken kände mig så tjock och äcklig.
Liten i v.13 (29 Mars 2012)
Vi har försökt till och från att bli med barn, men man har ju gett upp hoppet då man inte lyckats.
Runt Dec-Jan sket vi i allt som har med barn att göra, det var så mycket med allt annat (jobb osv...), men det sägs ju att det är då det sker, och ja... det var ju så här också.
Då jag testade i början av Februari, visade det ett plus direkt. Tillslut, efter uträkningar och sådant, kom jag fram till att jag bör vara i v 6.
Träffade BM, där allt gick bra, och förra veckan var vi på UL för att göra KUB-testet (för att se risker för downs syndrom samt kromosomavvikelser, men allt visade låg risk).
SÅ underbart det var att se det liten växa inne i magen, nu låg den runt 6-6,5 cm (v.13). Att något så litet kan vara så himla fint och älskat redan nu. Hjärtat pumpade på som bara den, man kunde skymta både urinblåsa, lever, magsäck, men även se hjärnhalvorna, käkarna, näsbenet, armar och ben, ryggrad, fötter och tår men även ögongroparna.
Enligt UL beräknad till den 7 Okt, enligt BM 6 Okt, så vi får se!
En lättnad att åtminstone passerat största risken för missfall.
I övrigt har jag mått rätt bra, men varit bökig i magen.
Det är först nu jag känt av illamåendet lite mer, men aldrig kräkts (Peppar Peppar). Allt är så mycket lättare nu när man fått se att det faktiskt är en liten inne i magen, och att jag har bilder.
Så liten, så himla efterlängtad och så älskad. Vi längtar och är lyckliga, även om jag igår kväll, sittandes på sängkanten naken kände mig så tjock och äcklig.
Liten i v.13 (29 Mars 2012)
Kommentarer
Trackback
