Måndag 11/10
Önskar ofta att pappa kunde komma tillbaka till livet igen. Snart är det... hmmm... 7 år sedan han dog.
Jag önskar idag att man kunde åkt upp och hälsat på pappa, jag och Andreas. Så fint som han bodde, men när han levde såg man det inte riktigt så. Äta hans mat, som han kunde stå i vad som kändes som timmar med.
Att man de gånger bilarna knölar, bara kunde ringa honom och få hjälp.
Nu när det blir höst saknar jag honom. Jag har inte haft ork och tid att åka upp till graven, vilket jag kanske skäms lite för. Men jobbet tar upp tid och när jag äntligen är ledig orkar jag inte riktigt göra vad som helst.
På fars dag kommer jag arbeta, har jag upptäckt. Det känns lite träligt, men jag kan inte göra så himla mycket åt det. Pappa hade gärna velat att jag arbetade.
Dagen har varit bra, men nu måste jag komma på någon middag och mysa med karln lite. Matlådorna är fixade att min karl till morgondagens arbeten, men middag måste vi komma på någon annan. Låter skitlarvigt att det bara räckte till matlådor, men så blir det ibland.
Kram
