Tisdag 19/1
Hej.
Sitter här och glor lite, kom hem nyss från en lektion, och ska tillbaka sen till 12.30. Lindrande vård nu på morgonen, mycket palliativt. Alltså vård i livets slutskede och liknande. Mycket tankar väcks, mycket runt mamma och det. Men jag fixar det gallant.
Andreas är hemma, han var knölig i magen hela dagen igår, så vi ansåg väl att det var bäst att han var hemma idag. Han ligger framför tvn, vilken nyhet.. Men vad sjutton ska jag göra? Jag vet inte.
Gårdagen var lyckad, om man nu kan kalla en Måndag det? Började ju 8'a och sedan rullade väl dagen på rätt bra. Jag gnäller inte. Vi åkte in till Mjölby på kvällen tillsammans med Micke, för att kolla lite bilar, men hittade inget som lockade, får se vart det slutar. Sen tog vi lite fika hos Micke och Sandra och sen åkte vi hem för en lugn fortsatt kväll.
Jag ringde även och pratade med mamma.
Hon mådde väl rätt ok, tror jag. Hon hade varit och hälsat på på jobbet i 3 timmar, och jag tror att hon mådde rätt bra av det.
Hon kommer få cellgift, eftersom skiten hade spridit sig i fler lymfkörtlar då de opererade. Men där de hade opererat syntes det inte så mycket, enligt mamma, kirurgerna är ju så skickliga nu för tiden. Ja, att det är ärr, men det lät som att det inte syntes massor i övrigt.
Vi snackade om peruk, eller ja, det var väl jag som påbörjade just den delen av samtalet. För det kan ju vara en fördel att ha tittat ut och testat ut en passande peruk, i fall hon nu skulle tappa håret. Hon nämnde att man kan ställa in i en dator så att man kan se hur man skulle passa i olika frisyrer osv, skulle vara kul att hänga med och se. Se hur det funkar. Men även vid strålning samt se hur det funkar med cellgifterna. Kanske kan jag ta upp det för min lärare för att faktiskt få fram att det kan vara bra för min utbildning. Vi var ju på studiebesök och fick se strålningsrum och det, men vara med i verkligheten har vi ju inte.
Mamma kommer väl i alla fall bli mer sjukskriven, eftersom hon inte kommer kunna jobba under tiden som hon får cellgifter. Hon arbetar ju ändå med barn, och tänk den infektionsrisken på jobbet då.
Ute är det träligt, moddigt och snöigt. Usch. Men men, jag kan inte göra så mycket åt det. Är ändå spänd i axlarna och nacke.
Sitter här och glor lite, kom hem nyss från en lektion, och ska tillbaka sen till 12.30. Lindrande vård nu på morgonen, mycket palliativt. Alltså vård i livets slutskede och liknande. Mycket tankar väcks, mycket runt mamma och det. Men jag fixar det gallant.
Andreas är hemma, han var knölig i magen hela dagen igår, så vi ansåg väl att det var bäst att han var hemma idag. Han ligger framför tvn, vilken nyhet.. Men vad sjutton ska jag göra? Jag vet inte.
Gårdagen var lyckad, om man nu kan kalla en Måndag det? Började ju 8'a och sedan rullade väl dagen på rätt bra. Jag gnäller inte. Vi åkte in till Mjölby på kvällen tillsammans med Micke, för att kolla lite bilar, men hittade inget som lockade, får se vart det slutar. Sen tog vi lite fika hos Micke och Sandra och sen åkte vi hem för en lugn fortsatt kväll.
Jag ringde även och pratade med mamma.
Hon mådde väl rätt ok, tror jag. Hon hade varit och hälsat på på jobbet i 3 timmar, och jag tror att hon mådde rätt bra av det.
Hon kommer få cellgift, eftersom skiten hade spridit sig i fler lymfkörtlar då de opererade. Men där de hade opererat syntes det inte så mycket, enligt mamma, kirurgerna är ju så skickliga nu för tiden. Ja, att det är ärr, men det lät som att det inte syntes massor i övrigt.
Vi snackade om peruk, eller ja, det var väl jag som påbörjade just den delen av samtalet. För det kan ju vara en fördel att ha tittat ut och testat ut en passande peruk, i fall hon nu skulle tappa håret. Hon nämnde att man kan ställa in i en dator så att man kan se hur man skulle passa i olika frisyrer osv, skulle vara kul att hänga med och se. Se hur det funkar. Men även vid strålning samt se hur det funkar med cellgifterna. Kanske kan jag ta upp det för min lärare för att faktiskt få fram att det kan vara bra för min utbildning. Vi var ju på studiebesök och fick se strålningsrum och det, men vara med i verkligheten har vi ju inte.
Mamma kommer väl i alla fall bli mer sjukskriven, eftersom hon inte kommer kunna jobba under tiden som hon får cellgifter. Hon arbetar ju ändå med barn, och tänk den infektionsrisken på jobbet då.
Ute är det träligt, moddigt och snöigt. Usch. Men men, jag kan inte göra så mycket åt det. Är ändå spänd i axlarna och nacke.
Kommentarer
Trackback
