Torsdag 25/2
Drömde om vår vän inatt, som vi förlorade i Oktober. Att en dröm kan kännas som verklighet. Att det kan kännas som att personen fortfarande lever och kommer hem, igen. Vi saknar dig.
Att åka över järnvägen är jobbigt, men man har lärt sig.
Att vakna från en sådan fin dröm känns träligt, jag försökte somna om och drömma vidare, men det gick inte. Snart är det 1 år sen du vart mamma, varför kunde det inte få fortsätta vara så?
Nu ska jag snart sova, igen. Kanske fortsätter drömmen, kanske är den lika fin?
Ett mail ligger kvar på Facebook, jag förmår mig inte att ta bort det. Bilderna från begravningen försvann när vi var tvungna att ominstallera datorn, kvar att vissa finns kvar här på datorn.
Att åka över järnvägen är jobbigt, men man har lärt sig.
Att vakna från en sådan fin dröm känns träligt, jag försökte somna om och drömma vidare, men det gick inte. Snart är det 1 år sen du vart mamma, varför kunde det inte få fortsätta vara så?
Nu ska jag snart sova, igen. Kanske fortsätter drömmen, kanske är den lika fin?
Ett mail ligger kvar på Facebook, jag förmår mig inte att ta bort det. Bilderna från begravningen försvann när vi var tvungna att ominstallera datorn, kvar att vissa finns kvar här på datorn.
Kommentarer
Postat av: Dorothea - Ett nästintill trillingliv.
Hej. Ursch jag beklagar, såg din kommentar på min blogg och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Men här hade du ju skrivit ett inlägg som jag antar är om samma person.
Livet är hårt ibland.
Får försöka leva på alla fina och vackra minnen som finns kvar. Styrkekram till dig
Trackback
