Evigheter sedan
Evigheter sen jag skrev, och jag skäms, men har verkligen inte haft lust eller ork till det.
Livet rullar på, känns som allt har fått ett uppåt lyft.
Har fått iordning på nya lägenheten, även om det nog var det redan för några månader sedan, vi flyttade ju ändå in 1 Oktober.
Köpte ny säng för en vecka sen imorgon, känns som en riktigt bra förnyelse. Den gamla funkade bra, samtidigt som jag ska väl inte försköna allt heller. Det blir bara så eftersom jag inte vill vara otrevlig mot någon. Vilket är rätt men ändå fel. Man ska vara trevlig mot alla, men samtidigt ska man ju inte ljuga/hålla inne med saker.
Hämtade datorn igår hemma hos familjen Näslund. Kändes även det som ett riktigt bra satsning. Den känslan har inte förändrats ännu förutom att jag känner mig elak mot Shaggy eftersom jag suttit endel här idag och även igårkväll. Men man får tänka på båda sakerna... Funderar på att börja skriva mer på bloggen, vi får se hur det blir. Känns inte som att någon läser det tyvärr. Inte samma sak då. Tror jag skulle lockas mer av det om man kände att man fick någon respons.
Ska försöka att inte sitta för länge här idag, vi kom överens om att vi skulle slappa i soffan sen. Riktigt skönt. Kanske skulle fixa det mesta innan dess för att känna att vi kan slappglo ett tag bara.
Imorgon är det ju fredag så då har ingen av oss en lång dag. Shaggy slutar 1 och jag 10.10 (tror jag det var). Ska väl dra iväg och handla och senare äta middag hos Micke och Sandra. Blir riktigt trevligt. Skönt att komma bort och bli bjudna på mat.
Dagen har varit bra i övrigt. Skolan 9.10-12.40. Kände mig för snäll idag, men ändå rätt aktiv. Inte lätt man är rätt seg. J fick skjuts av mig till vår skola. Kändes lite fel, har ingen lust att ställa upp dem som inte ställer upp riktigt på mig. Diskussionerna på lektionerna var roliga, det är något jag har börjat gilla nu. Man kan ändå komma in lite med vad man själv tycker och tänker. Det är iofs tanken, men min syn på det har nog förändrats.
Träffade därpå Sandra, kändes bra. Satt och pratade, drack kaffe ur kopp med fat. Något speciellt, vi hade rätt kul åt det. Någon gång måste man ju festa till det lite.
Dagens middag bestod av "flötets" bamse x 2 med pommes och en vikingpizza... hade ingen ork att fixa någon mat och hade ju haft fullt upp med att damma och dammsuga.
Började skolan den 12/1. Vuxen utbildning Undersköterske utbildning. Känns ok, tror jag mår bättre i längden av det. 1½ års utbildning. Hoppas kunna läsa inriktning med handikappade eller människor i behov av extra stöd. Det är ju bland annat därför jag valde det här. Vill inte jobba med döda, även om det säkert kommer någon gång med.
Vill inte må dåligt, vill njuta av att vara ihop med Shaggy. Har kommit fram till att i Augusti har vi varit ihop i 3 år. 3 HELA ÅR. Känns som ett år max. Vi hade ju nästan varit ihop i 2 år när vi förlovade oss. Jag är så lycklig. Vill aldrig lämna dig, älskling. Hoppas du är medveten om det och att jag bevisar det tillräckligt. Har hänt så mycket under dessa år, men det kanske bara har gjort oss starkare.
Tänk dem som inte har någon. Det värsta är väl att jag nästan får skuldkänslor istället då. Hur ska man göra?!?! Är det brist på självförtroende eller är det för mycket omtanke? Jag vet inte. Jag kan inte svara på det.
Saknaden efter pappa kommer då och då. Jag vet att jag inte kan få honom tillbaka, men man kan inte sluta tänka på det. Mycket finns kvar efter honom. Glömmer honom
Livet rullar på, känns som allt har fått ett uppåt lyft.
Har fått iordning på nya lägenheten, även om det nog var det redan för några månader sedan, vi flyttade ju ändå in 1 Oktober.
Köpte ny säng för en vecka sen imorgon, känns som en riktigt bra förnyelse. Den gamla funkade bra, samtidigt som jag ska väl inte försköna allt heller. Det blir bara så eftersom jag inte vill vara otrevlig mot någon. Vilket är rätt men ändå fel. Man ska vara trevlig mot alla, men samtidigt ska man ju inte ljuga/hålla inne med saker.
Hämtade datorn igår hemma hos familjen Näslund. Kändes även det som ett riktigt bra satsning. Den känslan har inte förändrats ännu förutom att jag känner mig elak mot Shaggy eftersom jag suttit endel här idag och även igårkväll. Men man får tänka på båda sakerna... Funderar på att börja skriva mer på bloggen, vi får se hur det blir. Känns inte som att någon läser det tyvärr. Inte samma sak då. Tror jag skulle lockas mer av det om man kände att man fick någon respons.
Ska försöka att inte sitta för länge här idag, vi kom överens om att vi skulle slappa i soffan sen. Riktigt skönt. Kanske skulle fixa det mesta innan dess för att känna att vi kan slappglo ett tag bara.
Imorgon är det ju fredag så då har ingen av oss en lång dag. Shaggy slutar 1 och jag 10.10 (tror jag det var). Ska väl dra iväg och handla och senare äta middag hos Micke och Sandra. Blir riktigt trevligt. Skönt att komma bort och bli bjudna på mat.
Dagen har varit bra i övrigt. Skolan 9.10-12.40. Kände mig för snäll idag, men ändå rätt aktiv. Inte lätt man är rätt seg. J fick skjuts av mig till vår skola. Kändes lite fel, har ingen lust att ställa upp dem som inte ställer upp riktigt på mig. Diskussionerna på lektionerna var roliga, det är något jag har börjat gilla nu. Man kan ändå komma in lite med vad man själv tycker och tänker. Det är iofs tanken, men min syn på det har nog förändrats.
Träffade därpå Sandra, kändes bra. Satt och pratade, drack kaffe ur kopp med fat. Något speciellt, vi hade rätt kul åt det. Någon gång måste man ju festa till det lite.
Dagens middag bestod av "flötets" bamse x 2 med pommes och en vikingpizza... hade ingen ork att fixa någon mat och hade ju haft fullt upp med att damma och dammsuga.
Började skolan den 12/1. Vuxen utbildning Undersköterske utbildning. Känns ok, tror jag mår bättre i längden av det. 1½ års utbildning. Hoppas kunna läsa inriktning med handikappade eller människor i behov av extra stöd. Det är ju bland annat därför jag valde det här. Vill inte jobba med döda, även om det säkert kommer någon gång med.
Vill inte må dåligt, vill njuta av att vara ihop med Shaggy. Har kommit fram till att i Augusti har vi varit ihop i 3 år. 3 HELA ÅR. Känns som ett år max. Vi hade ju nästan varit ihop i 2 år när vi förlovade oss. Jag är så lycklig. Vill aldrig lämna dig, älskling. Hoppas du är medveten om det och att jag bevisar det tillräckligt. Har hänt så mycket under dessa år, men det kanske bara har gjort oss starkare.
Tänk dem som inte har någon. Det värsta är väl att jag nästan får skuldkänslor istället då. Hur ska man göra?!?! Är det brist på självförtroende eller är det för mycket omtanke? Jag vet inte. Jag kan inte svara på det.
Saknaden efter pappa kommer då och då. Jag vet att jag inte kan få honom tillbaka, men man kan inte sluta tänka på det. Mycket finns kvar efter honom. Glömmer honom
Kommentarer
Trackback
